MB tar tillbaka erkännandet - åklagaren i besvärligt läge

Det som framförallt präglade de första hovrättsförhandlingarna var att den huvudmisstänkte MB tog tillbaka sitt erkännande från tingsrätten där han tog ansvaret för att ha huggit Romario till döds samt skadat två av hans vänner.

Detta kan inte komma som en chock för någon part och påverkar heller inte rättegångsförhandlingarna markant. De med lite insikt i fallet visste redan från början att MB inte talade sanning. Och när han började lämna motstridiga uppgifter blev det bara än mer tydligt att han tog skulden för att skydda någon annan. Den enda part som nu har fått ett aningen besvärligare läge är åklagaren Ewa Tvengström. Som bloggen vid ett flertalet tillfällen påpekat borde inte mycket vikt ha lagts på MB:s erkännande. Ändå valde Tvengström att spela alla sina kort på erkännandet och i princip utesluta alla andra alternativ.

Vad Tvengström nu ska hitta på återstår att se. Hennes besvärliga situation är framkallad bland annat av en i grunden dålig förundersökning som bäddat till en svag teknisk bevisning. Det framstod nästan som komiskt när hon i tingsrätten var helt övertygad om att det var MB som stått bakom alla tre personskadorna. Det i princip enda som talade för detta var att han var på brottsplatsen samt hans erkännande, som hon blåste upp till för stora proportioner. Den tekniska bevisningen talade istället emot att MB var gärningsmannen. När MB nu, föga oväntat, tar tillbaka sitt erkännande återstår inte mycket för Tvengström att använda sig av för att få till en fällande dom. Därför ska det bli oerhört intressant att följa vad som händer i den sista hovrättsförhandlingen på fredag.

Ewa Tvengström tog fallet till hovrätten med samma bevisning, samma vittnen och samma förundersökning. Tingsrättens bedömning av fallet är svår att ifrågasätta, vad får Tvengström att tro att hovrätten kommer att döma annorlunda, med samma bevisning? Och när åklagaren fortfarande försöker få rätten att genom laglig rätt tvinga misstänkte medhjälparen YA:s storebror AA samt deras far att vittna känns det som att hon är helt ute och cyklar. Av alla möjliga personer hon kunde kalla som vittnen, hur kan Tvengström välja att försöka få dessa två familjemedlemmar att vittna? De vägrade redan i tingsrätten. Och om hon nu lyckas, genom en besvärlig process, få rätten att kalla dessa som vittnen, tror hon verkligen att dessa två kommer komma med avgörande uppgifter eller vittnesmål som kommer att leda till ett genombrott i utredningen? Och som i värsta fall kan få deras familjemedlem dömd till fängelse? Fokus läggs återigen på fel saker från åklagarens sida.

Åklagaren vill att YA ska dömas till fängelse för medhjälp till mord och två fall av medhjälp till försök till mord. Gällande 17-årige WS yrkar hon på ungdomsvård och ungdomstjänst för samma åtalspunkter. I MB:s fall ville Tvengström få honom dömd till fängelse, men det känns nu väldigt avlägset då ingenting talar för att hovrätten skulle göra den bedömningen.

Om åklagarens situation var besvärlig, är den nu ännu mer besvärlig. Men att komma med samma bevisning och ingenting nytt till en hovrättsförhandling och bara hoppas på att rätten med hjälp av samma underlag ska göra en helt annan bedömning än vad tingsrätten gjorde, är under all kritik. Det som är ett krångligt fall blir bara ännu krångligare av Tvengströms klumpiga beslut. Vi som ändå tror på rättvisan kan bara hoppas på att vittnen vågar träda fram och berätta vad som egentligen inträffade på platsen. Detta är med all säkerhet det enda som i dagsläget kan få hela fallet att ta en ny vändning och leda till fällande domar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0